Självschema är den mentala representationen av oss själva, inklusive våra egenskaper, roller och identitet.

Att komma ihåg om självschema

• Självschema är den mentala representationen av oss själva och inkluderar våra egenskaper, roller och identitet.
• Självschema fungerar som en kognitiv struktur och påverkar hur vi tolkar och bearbetar information om oss själva.
• Självschema kan vara flexibelt och föränderligt över tid genom nya erfarenheter och inlärning.

Vad är självschema?

Självschema är en psykologisk term som beskriver den mentala representationen av oss själva. Det handlar om hur vi tänker, uppfattar och definierar oss själva i relation till omvärlden. Självschema påverkar vår självkänsla, vårt beteende och våra tankar om oss själva.

Självschema kan ses som en samling av kunskap och erfarenheter som vi har om oss själva. Det inkluderar våra egenskaper, fysiska attribut, intressen, värderingar, roller och identitet. Självschemat är uppbyggt genom våra tidigare erfarenheter, interaktioner och inlärning från samhället och vår omgivning.

För att förstå hur självschema fungerar är det viktigt att förstå att det är en kognitiv struktur som påverkar hur vi uppfattar och tolkar information om oss själva. Självschemat fungerar som en slags filter eller ram genom vilken vi tolkar och bearbetar information relaterad till vår självbild.

När vi möter nya situationer eller stimuli tolkar och filtrerar vi informationen genom vårt självschema. Vi letar efter relevanta aspekter som passar in i vårt befintliga självschema och ignorerar eller förvränger information som inte överensstämmer med våra förväntningar eller uppfattningar om oss själva.

Självschemat kan också påverka våra beteendemönster. Vi agerar ofta i enlighet med vår självbild och de förväntningar vi har på oss själva. Om vårt självschema innefattar att vi är ambitiösa och kompetenta, kan vi vara benägna att sätta höga mål och sträva efter framgång. Å andra sidan, om vårt självschema inkluderar att vi är inkompetenta eller ovärda, kan vi bli mer benägna att undvika utmaningar och misslyckas.

Självschema kan också vara flexibla och föränderliga över tid. Genom nya erfarenheter och inlärning kan vi omforma och justera vårt självschema. Positiva erfarenheter och stärkande interaktioner kan bidra till att förstärka vår självkänsla och förbättra vårt självschema, medan negativa erfarenheter eller misslyckanden kan leda till en försvagning av självschemat.

Att vara medveten om sitt självschema kan vara till nytta för personlig utveckling och självförståelse. Genom att reflektera över våra egna värderingar, styrkor och svagheter kan vi bättre förstå våra reaktioner, beteenden och interaktioner med andra människor.

Självschema är alltså den mentala representationen av oss själva och påverkar hur vi uppfattar oss själva och tolkar information om oss själva.

Självschema – historia och bakgrund

Konceptet självschema har sitt ursprung inom den kognitiva psykologin och har utvecklats och utforskats av forskare som Jean Piaget, Gordon W. Allport och Hazel Markus.

Redan på 1920-talet framhöll Jean Piaget vikten av självet som en central komponent i kognitiv utveckling. Han ansåg att barn utvecklar en förståelse för sig själva och sin omgivning genom att konstruera mentala representationer av sina egna egenskaper och beteenden.

Under 1900-talets andra hälft utforskade Gordon W. Allport och hans kollegor begreppet självschema mer ingående. Allport betonade att självet är en dynamisk struktur som formas genom interaktioner med omvärlden. Han menade att människor har olika självscheman för olika aspekter av sina liv, till exempel en för yrkesidentitet och en annan för sociala roller.

Hazel Markus och hennes medarbetare bidrog också till förståelsen av självschema. Markus introducerade begreppet ”possible selves” (möjliga jag), vilket refererar till de olika framtida versioner av oss själva som vi strävar efter eller oroar oss för. Dessa möjliga jag kan påverka vårt självschema och våra mål.

Genom forskning har man funnit att självschema spelar en viktig roll för att förstå självkänsla, självmedvetenhet, självuppfattning och självreglering. Självschema kan också påverka vårt beteende, våra val och våra reaktioner på olika situationer.

Konceptet självschema har alltså utvecklats genom flera forskare inom den kognitiva psykologin, och det har visat sig vara en användbar modell för att förstå hur vi uppfattar och definierar oss själva. Genom att undersöka vårt självschema kan vi få insikt om våra egna värderingar, beteenden och interaktioner, vilket kan leda till ökad självförståelse och personlig utveckling.

Hur kan vi som inte har ett perfekt liv ännu använda självschema för att få ett perfektare liv?

Kunskapen om självschema kan vara värdefull för att sträva efter en mer tillfredsställande och meningsfull tillvaro. Här är några sätt på vilka du kan använda kunskapen om självschema för att förbättra ditt liv:

Självinsikt och självreflektion: Genom att utforska och förstå ditt självschema kan du få djupare insikt i dina värderingar, styrkor och svagheter. Detta kan hjälpa dig att bli medveten om hur du reagerar på olika situationer och hur du kan förbättra ditt beteende och dina reaktioner. Genom självreflektion kan du identifiera områden där du vill utvecklas och arbeta mot att uppnå en mer balanserad och autentisk självbild.

Mål och motivation: Genom att ha kunskap om ditt självschema kan du använda det som en grund för att sätta meningsfulla och realistiska mål. Att utforma mål som är i linje med dina värderingar och intressen kan ge dig en starkare känsla av syfte och motivation. När dina mål är förenliga med ditt självschema ökar chanserna för att du ska uppleva framgång och tillfredsställelse.

Självförtroende och självkänsla: Genom att identifiera och förstärka positiva aspekter av ditt självschema kan du bygga upp ditt självförtroende och förbättra din självkänsla. Det handlar om att fokusera på dina styrkor, prestationer och positiva egenskaper. Att vara medveten om ditt självschema kan också hjälpa dig att undvika negativa tankemönster och självkritik som kan påverka ditt välbefinnande.

Anpassning och förändring: Självschema är inte statiskt och kan förändras över tid. Genom att vara medveten om detta kan du vara mer öppen för nya erfarenheter och lärande. Du kan utmana och omforma negativa eller begränsande självscheman genom att aktivt söka nya möjligheter, ta emot feedback och sträva efter personlig tillväxt. Att vara flexibel och anpassningsbar i förhållande till ditt självschema kan hjälpa dig att navigera genom livets utmaningar på ett konstruktivt sätt.

Att använda kunskapen om självschema för att förbättra ditt liv handlar om medvetenhet, självreflektion och aktiv handling. Genom att arbeta med ditt självschema kan du forma en mer positiv och autentisk självbild samt skapa en livsstil och målsättning som är i harmoni med din identitet och värderingar.

Relaterade begrepp

Själv-utvärdering (sökande efter information om vem man är): Denna aspekt handlar om att aktivt söka och utvärdera information om sig själv för att skapa en mer komplett bild av ens egna egenskaper, intressen och värderingar. Målet är att få en korrekt bild av sig själv genom att söka validitet i den information man samlar in.

Självbekräftelse (sökande efter information som stöder ens tes om sig själv): Detta innebär att man söker bekräftelse och stöd för den självbild man redan har. Målet är att upprätthålla en konsistent och sammanhängande bild av sig själv genom att söka efter information som bekräftar ens befintliga tro och uppfattning om sig själv.

Självupphöjelse (sökande efter positiv information): Här handlar det om att aktivt söka och betona positiv information om sig själv för att främja en fördelaktig självbild. Målet är att lyfta fram de positiva sidorna av ens personlighet och prestationer för att förstärka självförtroendet och självkänslan.

Social jämförelse: Denna aspekt innebär att jämföra sig själv med andra för att få en uppfattning om ens egna färdigheter, egenskaper eller prestationer. Det kan vara antingen en självuppbyggande process, där man strävar efter att vara bättre än andra, eller en process där man ogillar eller förnekar det som inte stämmer överens med ens självbild.

Självkänsla (self-esteem): hur vi värderar oss själva på en positiv eller negativ skala.

Genom att förstå dessa mekanismer kan vi vara mer medvetna om hur vi söker information om oss själva och hur det påverkar vår uppfattning om oss själva. Det kan också hjälpa oss att hantera negativa jämförelser och arbeta mot en mer realistisk och balanserad självbild.

Detta inlägg är långt ifrån perfekt.. men ändå

Att utforska och förstå konceptet självschema kan vara en banbrytande resa mot självinsikt och personlig utveckling. Genom att bli medveten om vårt självschema kan vi forma en mer autentisk och meningsfull självbild, sätta motiverande mål och arbeta mot en tillfredsställande livsstil.

Det handlar om att omfamna våra styrkor, vara öppna för förändring och sträva efter att leva i harmoni med vår sanna identitet. Genom att använda kunskapen om självschema kan vi påbörja en resa mot ett mer perfekt liv där vi kan blomstra och stråla som vårt sanna jag. Kom ihåg att självschemat är din guide, men du har kraften att forma och omforma det i enlighet med dina drömmar och mål.

Ge dig själv tillstånd att utforska, växa och blomstra, och du kommer att upptäcka den otroliga potential som ligger inom dig.

Källor

1. Markus, H., & Wurf, E. (1987). The dynamic self-concept: A social psychological perspective. Annual review of psychology, 38(1), 299-337.
2. Sedikides, C., & Brewer, M. B. (2001). Individual self, relational self, and collective self. Partnerships in social psychology, 1(1), 20-37.
3. Kagan, J. (1984). The nature of the child. Basic Books.
4. Rogers, C. R. (1959). A theory of therapy, personality, and interpersonal relationships, as developed in the client-centered framework. In Psychology: A study of a science (Vol. 3, pp. 184-256).
5. Swann, W. B., Jr. (1990). To be adored or to be known? The interplay of self-enhancement and self-verification. In E. T. Higgins & R. M. Sorrentino (Eds.), Handbook of motivation and cognition: Foundations of social behavior (Vol. 2, pp. 408-448). Guilford Press.
6. Markus, H., & Nurius, P. (1986). Possible selves. American psychologist, 41(9), 954-969.
7. Conway, M. A., & Pleydell-Pearce, C. W. (2000). The construction of autobiographical memories in the self-memory system. Psychological review, 107(2), 261-288.