Är hämnden ljuv (ska man hämnas eller inte)?

Av: Redaktionen

Senast uppdaterad: 2022-06-09

Att vilja hämnas på de som gjort oss illa är en mänsklig och djuprotad vilja. 

Forskningen har länge varit otydlig kring varför det är så, men nu börjar man förstå lockelsen och vad det gör för nytta. I den här artikeln utforskar vi om hämnden är ljuv eller om det alltid är bäst att låta bli och fokusera på sig själv bara istället.

Hämndbegäret är en del av mänsklig natur

Har du någon gång haft uppgiften att hålla koll på barn som leker i en sandlåda, har du troligen både beskådat och ryckt in för att förhindra mänskliga lustar för hämnd. “hon slog mig först” “han var elak mot mig”. Hela hollywoodproduktioner såsom, the revenant, greven av monte cristo och gladiator centreras kring temat hämndbegär, en känsla alla biobesökare kan relatera till. 

Vad är hämnd?

Enligt nationalencyklopedin är hämnd en handling som innebär att man medvetet avser skada en person för att den skadat en själv tidigare, antingen direkt eller indirekt, genom att exempelvis skada något eller någon man tycker om. 

Hämnd kan därmed syfta på handlingen man utför eller själva intentionen bakom. Det är alltså inte samma sak som vrede eller aggression. Det är inte heller samma sak som straff, eftersom ett straff är till för att förändra ett dåligt beteende med intentionen att det inte ska upprepas igen av den som blir straffad.

Vissa menar att hämnd måste innebära att den som hämnas även tar en risk själv i sin hämnd, för att det ska räknas som just hämnd (och inte ett slags straff istället). 

Sagan om hämnden

I pjäsen Medea av Euripides tar drottning medea en fasansfull hämnd på sin otrogne make Jason, när hon i sin vrede förgiftar deras gemensamma barn och därmed offrar dem för att göra jason olycklig som hämnd. I slutet av pjäsen får vi trots detta se Medea flyga med solguden Helios, vilket indikerar att hämnden var något gudomligt även om Medea själv knappast är beundransvärd ur ett mänskligt perspektiv.

Donella Meadows som skrev om de 12 inflektionspunkterna för system i allmänhet och social förändring i synnerhet, menar att det endast är individens övertygelser, den så kallade religionen, som kan sätta den moraliska normen.

Särskilt den grekiska mytologin är full av anekdoter är där hämnden framställs som något gudomligt. Såsom när den stackars jägaren Pity Actaeon råkar se Artemis bada naken i en fors. Artemis som därmed skämdes över att ha blivit beskådad naken av en människa, förvandlade jägaren till ett sto, varpå hans egna hundar inte längre kände igenom honom och därmed hade ihjäl och åt upp honom.

Antikens grekland var just ett skam-drivet samhälle, där social kontroll till stor del utfördes genom att framkalla skuld och skam så social utfrysning skedde.

Skillnader mellan män och kvinnors relation till hämnd

Ett reportage från magasinet Nature, där forskarna undersökte reaktionen hos män respektive kvinnor vid hämnd i ekonomiska spel, visade att både män och kvinnor reagerade empatiskt mot att ärliga spelare blev orättvist bestraffade,medan män till skillnad från kvinnor inte visade samma empati när spelare som fuskat blev bestraffade. Män verkar alltså vara mer benägna att låta en skyldig fuskare bli bestraffad.

Hämndens rötter

Du har hört det sägas förut  – Ett öga för ett öga, en tand för en tand. I antikens grekland sågs svaghet som något avskyvärt. Förlorare förslavades och deras svaga barn lämnades i diket för att dö.

Hämndbegäret är mer djuprotad i människan än vad somliga tror. Det har legat till grund för tranformationer av hela samhällen, och även djur utför hämnd på varandra, när de blivit utsatta för förnedring eller skada. 

Hämndillusionen

Många räknar med att må bättre efter att de tagit tillfället att få igenom sin hämnd på någon som skadat dem. Enligt den Carlsmiths studie signalerade hjärnans belöningscentrum när man bara tänkte på en eventuell vedergällning. 

De som hade chansen att hämnas men ändå valde att inte göra det mådde bäst. De som mådde sämst var de som hade chansen att hämnas och valde att genomföra sin hämnd. De som inte hade chansen att hämnas alls mådde dåligt över det och trodde att dom hade mått bättre om dom hade fått hämnas, vilket de uppenbarligen enligt studien inte hade gjort utan tvärtom hade de mått ännu sämre.

Artikeln “Of Revenge”, av Francis Bacon skriven år 1597, kan hjälpa oss förstå de underliggande orsakerna till detta. Det står bland annat att “det är helt säkert, att den som ämnar att hämnas, håller sina egna sår gröna, som annars kunde läka och må bra igen. 

Detta bekräftades också i Carlsmiths  studie, där han skriver att de som hämnades fortfarande led mycket av skadan som orsakats dem själva tidigare, medan dem som valde att inte hämnas kunde läka och gå vidare.

Hämnd som budskap

Sociologen Mario Gollwitzer utförde en serie experiment för att testa sin hypotes om att hämnd fungerade bra om den som hämnades fick se att den som blev straffad förstod varför den fick lida av denna hämnd, vilket visade sig stämma bra. Hämnd handlar alltså inte bara om att skapa lidande och straff, utan om att man vill se att den tidigare förövaren förstår sitt misstag.

Referenser

What Makes Revenge Satisfactory: Seeing the Offender Suffer or Delivering a Message? July 2009Journal of Experimental Social Psychology 45(4):840-844
DOI:10.1016/j.jesp.2009.03.001 Mario Gollwitzer, Markus Denzler. https://www.researchgate.net/publication/228434625_What_Makes_Revenge_Satisfactory_Seeing_the_Offender_Suffer_or_Delivering_a_Message

Thinking in Systems, by Donella H. Meadows.
White River Junction, Vermont: Chelsea Green,
2008, 218 pp., ISBN 9781603580557

The Paradoxical Consequences of Revenge
January 2009Journal of Personality and Social Psychology 95(6):1316-24
DOI:10.1037/a0012165 Kevin M Carlsmith, Timothy D. Wilson

https://www.researchgate.net/publication/23489258_The_Paradoxical_Consequences_of_Revenge

Lämna en kommentar